|
| Flygfoto över Kourujärvi i augusti 1954 |
För ca 2000 år sedan var havsstranden vid Kourujärvi ungefär på den nivå som grundkartans 20 meters höjdkurva utvisar. Den dåvarande strandlinjen var ett ypperligt ställe för den befolkning - vars utkomst var jakt och fiske - som följde eller flyttade med efterhand som strandlinjen försköts mot nordväst på grund av landhöjningen. Området var väl skyddat för nordliga vindar, mot väster fanns holmar och en ganska långgrund strand. Inåt land åter fanns långa havsvikar som gav ypperliga fiskemöjligheter. Fyndet av den träbit som Erik Hagström gjorde på Träskmossa i Hassis av bekräftar att så var fallet. Se bilaga Kourujärvi strandlinje
Under det första och andra seklet efter Kristi födelse ändrades strandlinjen ganska lite, men från ca 200-500 e.k. så försköts strandlinjen, så att den nuvarande Lillhömossen kom att ligga vid havsstranden. I den nuvarande Gamlakarleby älv inverkade havsvattnet ännu ända upp till Lahnakoski fors.
Området som senare kom att kallas för Kourujärvi hade totalt förlorat kontakten med salthavet. Eftersom området var mycket flackt började försumpningen genast. På djupare ställen bildades sjöar och träsk, som också så småningom genom försumpning växte igen och förvandlades till mossar. På så vis bildades bl.a. Salmijärvi, Kackur-lampi, Kuråmossa och Kourujärvi. I Hassis finns Träskmossen.
Kourujärvi bestod av tvenne större sjöar eller träsk, som förenades genom ett smalt sund. Sundet och Lillträsket kom att kröka sig runt den s.k. Träsknabba. Själva åsen kallas numera Nabb- el. Sanddjälsbacka.
När ifrågavarande område började kallas för Kourujärvi är höljt i dunkel, likaså namnets ursprung. T.E. Karsten anser att namnet kommer från finskans KAURA, samma namn omfattas även av Lars Back i Karleby sockens historia del I s. 438.
Hur dessa herrar kommit på att namnet skulle härstamma från det finska sädesslaget "Kaura" och varför, är troligen en ren vetenskaplig gissning. T.ex. Hugo Eriksson - född 1893 och död 1976 - bodde hela sitt liv som bonde på Kourujärvi, ansåg att dylik namntolkning var helt tagen ur luften. Hans åsikt, som baserade sig på gamla hörsägen, var att t.ex. det gamla fornnordiska ordet K—URâ som betyder böjd eller urgröpt, (då träsket kröker sig runt Träsknabba) . Ett annat alternativ var direkt från finskans KOURU som syftar på sundet eller rännan mellan de båda träsken. Men han ansåg att det mest troliga och enklaste alternativet var KOURI vilket i så fall helt enkelt kunde översättas till Rudträsk. Men han påpekade ofta att namnet skulle kunna beskriva t.ex. utseendet på ifrågavarande träsk så att en helt främmande person på basen av namnet kände igen stället. Samma gällde även för andra områden som mossar och backar. En annan aspekt på saken, som Hugo Eriksson också poängterade, var att i Kelviå fanns ett träsk som hette KOURI. För att undvika sammanblandning så skulle detta träsk ha fått namnet Kourujärvi. Därtill så kommer ännu problemet med att hur uppfattade den första skrivaren gubbarnas uttal av namnet, och med vilka bokstäver skrev han namnet.
Efter det havet dragit sig bort förlorade havsfisket sin betydelse för de inbyggare som fanns på Kourujärvi, avståndet till salthavet blev för långt. Träsket gav säkert sina inbyggare den fisk de behövde. Det var rudan, abborren, gäddan och annan småfisk som fanns i träsket. Dessa fiskarter var lätta att torka till vinterförvaring. Dessutom blev säkert jakten på skogsvilt ett mera givande sätt att dryga ut kosten med. Jakten var dock osäkrare och köttets förvaring sommartid besvärlig, eftersom saltet knappast hade funnit sin väg till Kourujärviskogarna.
Dessa beboare var knappast kapabla att betala skatt och kom således ej med i dåtida skriftliga källor. Den arkeologiska utgrävningen som gjordes i Karleby Hembygdsförenings regi den 30 .8-8.9.1994 på Nabba bekräftar teorin om att området varit bebott under långa tider bakåt. Se bilaga C14-koldatering
senast uppdaterat: 31.03.2000